Jag har alltid varit ett stort fan av katastroffilmer. Jag tycker filmerna är som allra bäst när, precis när katastrofen når sitt crescendo, människor tvingas agera för att överleva. I Deep Impact, när de tar sig hals över huvud uppåt uppåt uppåt för att rädda sig från flodvågen. I 2012 när de kastar sig in i bussen för att hinna undan den rämnande marken. I Day After Tomorrow när de i sista sekund tar sig in på biblioteket. Även om jag fångas av de individuella ögonblicksbilderna så gillar jag känslan som jag lämnas med. De här filmerna kan vi vid någon sorts svepande analys se som att de handlar om civilisationskritik, att de berör det stora, det kaotiska och det allmängiltiga och det är den känslan som gör att jag fortsätter att titta på alla katastroffilmer jag kommer över.
På något sätt kanske det är därför som jag alltid reagerar starkt på recensioner eller referenser som menar på att något innehåller civilisationskritik. Jag gillade serien Grottbjörnens folk av Jean M Auel när jag var yngre, och det var jag tydligen inte ensam om då serien är uppe i 45 miljoner exemplar. Men böckerna är lite av samma slag som katastroffilmerna, trots att jag gillar deras känsla så är de enkla och inte så krävande. Därför blir jag först inte begeistrad av att höra att det ska komma en sjätte och avslutande bok i serien. Men när jag i en recension av Ann Heberlein i DN, läser att den innehåller civilisationskritik och ett ifrågasättande av dagens tvåsamhet och heteronormativitet så fokuserar jag igen. Jag hoppas att jag kommer hålla med Heberlein, och att det inte är att baksidetextens "[Ayla försöker] finna en balans mellan sina uppgifter som nybliven mamma och sin utbildning till andlig ledare och helare" som stämmer och att boken egentligen bara handlar om kritik mot det livspussel som den modern människor lever i.
Planka.nu är en annan källa till civilisationskritik, och jag läser att organisationen och deras systerorganisation i Norge får uppmärksamhet i Wall Street Journal och annan media. Kul att frågan lyfts tycker jag, men blir besviken när jag inser att fokuset framförallt ligger på priset för den enskilde att åka lokaltrafik och hur effektiv P-kassan för att spara pengar på åkandet. Jag vill höra det stora, det kritiska, det ideologiska!
Slutligen tänker jag på Juholts tal. Jag ser fram emot att höra talet i sin helhet, men till en början så vill jag fokusera på hans tankar om att som parti fokusera på att lösa livspusslet. Göra det lätt för människor att leva. Vi ska ha ROT-avdrag och servicenära förskolor och det känns som att Socialdemokraternas valtankar om att vi ska ha en butler som hjälper oss med vardagens bestyr ligger under ytan och väntar. Det är möjligt att vissa av förslagen i sig är bra och trevliga på individnivå, men var är de stora frågorna och lösningarna? Var är ideologin? Var finns frågan om att vi inte ska ha människor som hankar sig fram på projektanställning efter projektanställning för att företagen förstår att utnyttja människors okunskap. Var finns frågan om att göra något åt stora strukturella problem som gör att både människor med invandrarbakgrund och kvinnor får både dåligt betalt och tvingas till tyngre jobb. Var finns frågan om att vi måste vända vårt bilberoende och titta på hur vi ska konsumera efter vad jorden kan klara av. Var finns frågorna som verkligen leder till jämställdhet?
Det räcker inte för dagens politiker att vara på samma enkla och individualistiska nivå som katastroffilmer och ungdomslitteratur. Jag saknar sann civilisationskritik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar